Att öppna sig eller dö

Alla gör sitt bästa, i varje givet tillfälle. Potentialen i att göra sitt bästa avgörs av din intention.

Däri ligger också dina följder. Din intention rätar ut alla frågetecken och agerar kompass i dina val.

Om din intention är att leva för dig själv och gynna dina egna intressen, kommer du beskåda världen ur det ljuset. Om detta är din intention kommer du leva i en värld full av misstanke, svek, ägande, kontrollbehov, avundsjuka, förolämpningar, segrar och förluster. Detta är oundvikligt eftersom du har en position och den positionen är dig själv. I och med det behöver du arbeta dygnet runt för att bevaka din position. Vem är med dig, vem är emot dig? Allt du gör i ditt liv är villkorat och grundar sig i hur du gynnar dig själv bäst.

Ditt egenintresse/ego agerar även i de stunder du upplever att du lever för andra. Om du exempelvis önskar din partner framgång handlar det i förlängningen om din känsla av ägande av din partner och du vill således att din ägodel ska prestera bra för detta reflekterar positivt över din självbild.

Att ha självintresse som intention är också en oändligt växande cancer, både i bokstavlig och bildlig bemärkelse. I ditt arbete att bevaka och skydda dina positioner växer nya positioner fram, i ett oändligt dränerande mönster av krav och förväntningar. Krav och förväntningar på dig själv och krav på andra. Till och med omständigheter bortom din egen kontroll ställer du krav på. ”Jävla skitväder att man ska behöva stå ut med sånt här?!” ”Varför startar inte bilfan, det är typiskt att detta ska hända just mig just idag när jag ska åka på den här viktiga saken som jag måste göra”, ”Det är ju typiskt att du ska göra mig besviken IDAG IGEN!” osv. Detta är några av de lindrigaste exemplen på de naturliga följderna av självintresse som intention.

Om din intention istället är att släppa taget om ditt ego, att öppna dig och att se universum genom Guds ögon kommer din verklighet präglas av ro, frid, kärlek och uppskattning. Det finns inget att bevaka och inget att läsa in. Alla gör sitt bästa och vid de tillfällen ditt ego väcks till liv kan du befrias från smärtan genom att förlåta. Kärleken förlåter allt och förlöser dig från positionerna som tar all din energi. När du slutar tänka på hur du ska värdera allt i din omgivning öppnas utrymme för att känna ro, tacksamhet och kärlek.

I att förlåta förstår du att alla gör sitt bästa även om du till en början kan uppleva det som att den andras bästa är förkastligt. Inledningsvis kan det underlätta med att se till ditt eget ego som du bara genom att reflektera över det kommer få ett annorlunda förhållningssätt till. När du var yngre agerade du sannolikt i något sammanhang på sätt som du idag skulle kalla oacceptabelt. Helt enkelt för att du inte visste bättre. Du kan ha agerat i ilska, avund, och till och med för att skada någon annan – men du gjorde det för att du inte visste bättre. Precis på samma sätt som att ett barn kan säga något ”elakt” till dig, men du kan ändå förlåta och släppa taget om känslan som väcks för det är uppenbart för dig att barnet inte vet bättre.

Det som blir betydligt mer utmanande att förstå att din vän som sviker dig, din chef som nedvärderar dig, när personen du valt som partner i livet är otrogen – att alla dessa gör sitt bästa utifrån sin verklighet. Ju mer omfattande du upplever smärtan desto svårare att förstå. Destruktivt beteende är i alla sammanhang ett rop på hjälp. Därmed inte sagt att det är ett rop på hjälp riktat till dig, men smärtan finns i den person du måste förlåta. Samma smärta som du känt och känner. Den smärta som enbart förlöses genom kärlek och förlåtelse.

Vidare är det smärtan du upplever genom att ge egot kontroll över ditt medvetande, smärtan som uppstår när du väljer intentionen att tjäna dig själv främst som tar livet av dig. Liv kräver energi och när du investerar din energi i positioner att bevaka ger du bort din energi till egot. Samma ego som kommer hitta nya öppningar att ta mer och mer energi. Detta innebär att du kommer bygga en oändligt växande destruktiv kraft i dig själv som tar sig i uttryck olika från person till person. Min egen erfarenhet är att det finns två generella typer av utlopp.

Det första alternativet är att du låter ditt ego löpa fritt och blinda dig själv för både orsak och verkan. Du växer in i att bli ett svart hål av öppen destruktivitet som slutligen sprängs. Du öppnar dig för och lämnar över rodret till ruset som uppstår när egot okontrollerat får löpa fritt. Och det är tveklöst en otroligt berusande känsla. Du ifrågasätter inte för egot lovar att tjäna dig och dina intressen vilka mycket väl, enligt vad du tänker/i din verklighetsbild kan vara välvilliga mot andra och inte kretsa kring dig själv. Samtidigt springer du rakt i motsatt riktning, tills du slutligen exploderar av det lidande du skapat i dig själv eller andra. Känslan av att på pappret är allt exakt som du ”vill att det ska vara” men ingenting känns tillfredsställande – detta får dig att öka investeringen i egot  och hastigheten/dina ansträngningar mot fördärvet.

Detta resulterar slutligen om det når sin extrem i självmord eller motsvarande – ett liv i skam och totalt avståndstagande där varje interaktion med världen är en påminnelse om ditt eget misslyckande. Skam och skuld är öppnar dörren till självmord.

Det andra alternativet är att stänga inne, förtrycka och förtränga dig själv. Neurotiskt klamrar du fast vid dina positioner i tystnad. Du upplever världen som fientlig och ser på allt med misstänksamma ögon. Inget är som det ska vara. Du förlåter inget och håller fast vid allt. Du minns alla som varit elaka mot dig och exakt allt de gjort. Du spenderar mycket tid/tanke i både ditt förflutna men även i din framtid. Framtiden är oviss och obehaglig. Livet präglas av aktiva rädslor och motstånd. ”Nej tack jag har det så bra som det är”, är sannolikt lögnen du ofta lutar dig mot för att inte utmana någon av dina rädslor både i tanke och i beteende. Du fördömer andra, gärna med något ramverk för vad som är ”rätt och fel” som grund. Med ett egenkomponerat och därmed ständigt skiftande ramverk för vad som är rätt och fel kan du också veta att du blir oändligt underhållen av detta tidsfördriv.

Konsekvenserna av detta alternativ är konstant inre lidande och en känsla av oro/rädsla/smärta. Detta resulterar i konstant odefinierbar ångest, en ständigt gnagande oroskänsla i kroppen och därtill sannolikt sömnsvårigheter. Resultatet av detta förhållningssätt till ditt ego blir sjukdomar av alla dess slag, tills den oro du känner i din kropp sakta tar död på dig. Ett mer passivt typ av självmord.

Där är dina två val – att öppna dig för Gud, kärlek och förlåtelse och finna ro eller att låta egot ta kontrollen och därigenom, aktivt eller passivt, begå ditt eget liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *