Att välja eller välja bort nuet

Allt du tror att du vet är en illusion. Som du själv har skapat. Och som du själv håller fast vid,

Allt du ”vet” är minnen. Per definition vet du således ingenting.

Om du väljer ett objekt i din omgivning, vad som helst, vad ser du då?

 

Personligen när jag skriver detta har jag ett glas framför mig.

Om du tittar på glaset, och rannsakar dig själv, vet du något om glaset? 

Eller är det bara minnen, som du lutar dig mot och håller som sanning?

Om du tror dig veta vad glaset väger – så är det baserat på dina minnen.

Om du tror dig veta hur glaset kommer kännas mot dina läppar – så är det baserat på dina minnen.

Om du tror dig veta huruvida glaset kommer gå sönder eller inte – så är det baserat på dina minnen.

Och om det är dina minnen du väljer att se – kan du verkligen se objektet framför dig?

Antingen ser du objektet eller så ser du dina minnen, du kan inte få båda.

 

På samma sätt kan du titta på en person och se dina minnen av den personen.

Du väljer att istället för att ta in det du har framför dig, så tar du in dina egna minnen.

Om du går till dig själv, är du exakt samma som du var för tio år sedan? Är du samma som du var för en månad sedan? Samma som för en dag sedan? Samma som för en sekund sedan?

Om du kommer fram till att du ändrats så kan du veta att allt runt dig också har det (kanske, vad vet du egentligen? hehe).

 

Således, den enda gången du faktiskt ser någon är när du väljer nuet.

Du släpper taget om alla minnen och ger den du har framför dig kärleken och respekten att låta den finnas.

Därmed ser du också vem du har framför dig.

Därmed befriar du både dig själv och den du har framför dig från dina minnens fängelse.

 

 

 

 

 

Carpe diem

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *