När egot vittrar blod

Det var länge sedan jag kände för att publicera något jag skrivit. Den senaste tiden har det börjat byggas en olust i mig som jag väljer att bearbeta genom detta inlägg. Det handlar om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat då jag själv de senaste åren lärt känna väl och även arbetat hårt med att stävja nämligen: egot.

Egot tar sig i uttryck i ett oändligt antal former och är ibland smickrande, ibland avskyvärt. Egot har en otrolig förmåga att sprida sig till andra genom olika kanaler. Inte nog med att du känner en dålig känsla i dig kanske att någon är korkad, dum, ful, elak eller jobbig – du känner också ett brinnande begär att dela med dig av dina negativa känslor. Kanske tänker du att du behöver ”prata av dig”, ”agera ut dina känslor” eller ”säga ifrån”. Det enda du egentligen gör är att sprida ditt ego vidare till andra och väcka deras ego i sin tur.

I och med sociala medier har egot fått en ny gyllene epok, där det obehindrat kan sprida sig i en global omfattning från en mörk själ rakt in i sinnet hos någon annan. Denna person kan vara en annan trasig själ som säkert gärna hjälper till att sprida mörkret, ilskan och hatet vidare. Men det kan också vara en högstadieelev som tagit sina första stapplande steg in i det som är sociala medier, entusiastisk för möjligheterna till uppskattning och validering från sin omgivning men också sårbar och exponerad för löje och nedvärderande kommentarer. 

Möjligheterna för barn att få utlopp för sitt mörker är oändligt. Photoshoppa en bild eller gör en gif av någon som dansar avvikande i ett försök att uttrycka sin glädje skapar goda möjligheter till elaka skratt både i skolan och folks hem. När egot vittrar blod finns det få saker som kan få stopp på tillväxtskraften både i spridning och koncentration. Alla som exponeras är beredda att hjälpas åt för att hälla bensin på branden och skapa ännu starkare stämning.

Jag kan inte ens föreställa mig hur hjärtekrossande och traumatiskt det kan vara att söka sin identitet i en tid av sociala medier. Om du blir utsatt är du tillgänglig för ondska dygnet runt och om inte den ser till att söka upp dig så kommer du i en svag stund söka upp den själv. Du kommer gå in på facebookgrupper och forum för att se vad som skrivs om dig. Du kommer googla ditt namn för att få veta. Det gör ont men du kan inte låta bli. Det går nog inte att föreställa sig den smärta en ung person kan uppleva när andra barn, helt utan konsekvenstänk, låter sitt ego härja fritt och sakta med smärta mala ner någons själ, förstöra öppenheten till kärlek och tryggheten i att ge eller ta emot värme.

Detta är problematiskt och i viss mån ett klassiskt problem som grundar sig i barns oförmåga att förstå konsekvenserna av sitt beteende. När du utsätter någon för smärta så förstår du inte själv. Det är omöjligt för annars hade du avstått. Du kanske kan förstå i stunder av kortare upplysning men ditt ego har på olika sätt bra metoder för att rationalisera bort och låta dig uppleva dina handlingar som acceptabla. ”Hen förtjänar det ju, hen är ju dum i huvudet och kolla hur jävla fult hen dansar hahahah och hörde ni vilka dumma jävla grejer hen sa på lektionen!!! och vilka fula jävla kläder tror hen att hen ska kunna gå runt sådär och komma undan med det?” Med det i åtanke kan man ändå intala sig själv att det är fine att göra som man gör.

Det jag har insett extra tydligt den senaste tiden är att beteendet är exakt samma i vuxen ålder. Det finns en stor skara demonliknande varelser som okontrollerat styrda av sitt ego hamnar i total extas så fort de börjar vittra blod. Den obeskrivliga (och genomgående ruttna) njutningen i andras motgångar och smärtor är precis densamma som i exemplet ovan. Vuxna människor, ibland med familjer och barn, som istället för att ge sin gåva till världen ägnar sin tid åt att  systematiskt dela sitt mörker med andra online i ett enda stort psykotiskt hivemind av okontrollerat ego. Det riktas mot specifika individer, offentliga och privata, grupper som står för en viss åsikt eller äger en viss aktie med mera.

Det underbyggs med olika anledningar som förklarar varför personen eller gruppen förtjänar hatet. Hög svansföring och kaxig ton är två vanliga ”anledningar” som tillkommer i det vuxna egorummet. Men även de klassiska utseende kommentarerna att folk är fula, dumma i huvudet och därmed förtjänar det är, som ni säkert noterat någon gång, vanligt förekommande. 

Man kan känna hatets fradga som rinner ner över tangenterna när vissa keyboard warriors skriver sina inlägg på olika forum. När extasen av hat når någon typ av klimax där den person som man valt att förfölja dag och natt slutligen naglats upp på korset och fått alla spjutspetsar i magen händer något speciellt. Det sker oftast genom all avsaknad av logik och resonemangen bakom hatet blir oftast helt verklighetsfrånvända med olika scenarion av total förstörelse och undergång som kommer drabba den person man förföljer.

Man därefter ofta känna hur de som skriver i någon mån äcklas av sig själva, sitt beteende och den enorma massa av negativ energi som de lyckas generera i grupp. Det brukar leda till en tids minskad aktivitet och ibland en fullständig tystnad från personerna som då, från vad jag kan anta baserat på min egen erfarenhet, är tvungna att slicka såren de orsakat i sina egna själar bara genom att kanalisera ett så starkt kollektivt hat. 

Jag har personligen djup insikt i just den känslan eftersom jag själv i viss mån byggde mitt twitterkonto genom att på olika sätt driva med andra människor och rida på just den psykosvåg som jag skriver om ovan. Ibland gör jag det nog fortfarande om jag hittar ett tacksamt offer som ”förtjänar det”. Vips har man gjort en meme och ibland flera på samma tema som i sin tur skapat drev i olika omfattning. Egentligen spelar inte spridningen så stor roll för omfattningen har varit stor hos den som blivit drabbad, smärtan mäts inte i antal likes eller retweets utan helt enkelt i vilket okontrollerat smutsigt ego jag själv exponerat och riktat mot just den personen eller gruppen av individer.

Ibland kunde jag rationalisera att personen jag skriver om eller gör narr av inte kommer se det jag producerat. Men det är självbedrägeri och det är en självklarhet att antingen kommer personen söka upp det som skrivs om den, eller så kommer någon i den personens omgivning göra den uppmärksammad på det, något som kan vara än mer smärtsamt då det är en påminnelse om offentligheten och tillgängligheten i det elaka.

Kanske läser någon som jag varit odräglig mot detta och i så fall vill jag be om ursäkt och uttrycka min uppriktiga ånger över det beteendet. Varje gång har jag i olika utsträckning äcklats av mig själv, ibland medvetet men ofta omedvetet. Därefter har jag rationaliserat bort min ånger och gjort samma sak igen. Jag förstår också att jag säkert väckt samma mörker i er som jag själv varit fylld av, och jag är ledsen för att ha orsakat det. 

En av anledningarna till varför jag skriver och puiblicerar detta är för att jag själv känner att jag varit en del av att skapa ett klimat som uppmuntrar till att släppa egot fritt och skapa sorg och mörker i andra, som oavsett vad de gjort inte förtjänar att drabbas av någons okontrollerade ego. Jag hoppas kunna uppmärksamma folk på att det går att tacka nej till sitt eget ego. Det går att känna något som är negativt och hålla käften om det. Det går att släppa taget. Det går att förlåta, både sig själv och andra. Det går dessutom att tydligt markera och säga att man inte är intresserad av att ta del av andra personens ego när du märker att det är på gång. Det är inte att vara ointresserad eller att vara en dålig vän – tvärt om kommer ni båda komma undan med själarna oskadda.

Jag inser att jag både skriver och väljer att publicera detta till viss del i affekt. Kanske är detta olustiga budskap och denna mörka känsla som jag nu delar med er också mitt ego in action. Men då är det ju såklart ert fel (era jävlar!!!!) att jag behöver skriva av mig(!!!) och agera ut mina känslor (!!!), så ni förtjänar det.

 

 

Med vänlig hälsning

 

Hampus

 

9 reaktioner på ”När egot vittrar blod”

  1. Jättefint skrivet, du delar med dig av brister utan att skylla ifrån dig och samtidigt inte låter inlägget bli ett enda stort tyck-synd-om-mig-snyftkalas.

  2. Excellent ! Hoppas det här får en hel del människor att tänka …… Bara att trycka på like knappen kan vara en form av mobbning…..

  3. Du kanske kan författa ett inlägg om girighet…….Om vad som händer med en människas själ när man får en släng av den åkomman.Speciellt intressant är girighet när det gäller pengar.GREED som dom säger på engelska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *