Sparad krona

Eftersom det är lördag unnar jag mig att nyansera bloggen med ett annat typ av inlägg. Nämligen att basha lite på ett fenomen som jag tycker är destruktivt, som bland annat genom nätmäklares och bankers intressen för ökad mängd affärer börjar växa sig starkare. I give you:

Sparad krona, sparkvot, miljonär innan 30 (boende hos mamma och pappa), knäckebrödsmiljonären, vara vuxen och byta däcken till familjens bil för 300kr osv.

Det finns en kultur, framför allt i Sverige eftersom den passar vår mentalitet, att vara vad jag tycker är dumsnål. Detta tar sig extra starkt uttryck ju längre ut på knäckebrödsmiljonärsskalan man kommer. Jag ska förklara varför jag tycker så. Det baseras på att man som människa (upplever jag) har en begränsad mängd energi och framför allt beslutsfattningsförmåga. Väljer man att bli uppslukad av att välja vilken konserverad ravioli man ska köpa för att spara 1,39kr i månaden eller lägger sina fredagskvällar på att följa upp veckans budget så tar man energin från möjligheten att skapa något stort och värdefullt.

Det ska tilläggas att jag själv varit en diciplinerad supersparare med 70% sparkvot under min studentperiod och det finns få saker jag ångrar mer. I det långa loppet missade jag en rad upplevelser och gick runt med kompulsiva spartankar som man inte märker hur mycket det drar ner en förens man kommit ur det.

Motsatsen som jag personligen föredrar är att arbeta att uppnå ett större slutmål. Intjäning slår alltid net worth. Har du ingen möjlighet till intäkter kommer ditt sparkapital försvinna snabbt. Du blir lika fast i din sparfälla som om du hade haft ett jobb. Jag tror att denna dynamik har tagit många skarpa driftiga människors sinnen gisslan och kostat samhället mycket i termer av större värden.

Samtidigt ska man vara ödmjuk inför att alla har olika mål och förutsättningar. Kanske är det ens livs njutning att hitta gullök till halva priset. Då ska man köra på. Men tänk efter hur det hade kunnat se ut om du struntade i vad löken kostade och fokuserade på vad du faktiskt vill ge världen samt hur du når dit.

Avslutningsvis: all kärlek till exempelvis Nicklas Andersson och andra personer som driver frågan om sparande. Ni gör stor nytta och skapar stora värden genom att ta in folk på börsen. Men det behövs en motpol när det går för långt, så det får bli min roll.

MVH och Carpe diem

6 reaktioner på ”Sparad krona”

  1. Jättbra skrivet. Är mycket sant, väldigt lätt att fastna i ett negativt tänkande där pengar upptar för stor del av ens liv.

  2. Bra inlägg!

    Håller verkligen med om att det kan gå över styr med sparande, någonstans måste man sätta en gräns för sig själv för vad man tycker är roligt & givande, samt vad som är slöseri med tid & kraft, dessa är ju också resurser. Det där med ett visst antal beslut är befogat, vetenskapliga studier har visat det, så du är ju helt rätt ute.

  3. Instämmer helt i att ens eget fokus har en alternativkostnad och att denna kan vara ganska hög. För några år sedan satte jag själv upp ett sparmål om X tkr för det året och som mål sett var det nog ganska bra, det krävde lite ändrat beteende och ansträngning men var helt klart uppnåeligt. Men trots att jag är av naturen sparsam så innebar det också en molande, ekonomisk stress som tilltog mot slutet av året, eftersom jag även hade satt upp som villkor att inte rucka på vissa av mina normala utgifter för t.ex. födelsedagspresenter/julklappar (samt välgörenhet). Jag kan dessutom bli lite monoman så att lägga ner målsättningen var inte heller aktuellt.
    Det nya året kom som en lättnad, jag hade klarat mitt mål med en hårsmån och kunde släppa de där dumheterna. Det jag tagit med mig från mitt år med ett halvhårt sparmål är att jag aldrig vill hamna i en livssituation där en sådan ekonomisk stress helt beror på faktorer utanför min kontroll, och jag kan bara börja att föreställa mig hur slitsamt det måste vara att leva som överskuldsatt.

    Nu en invändning: Sett till det jag antar är den tänkta målgruppen för den här bloggen är det gissningsvis rimligt att råda att fokusera på större intjäning, men man kan ju mycket väl ha stor talang, kunskap samt sitt kall i ett område där lönenivåerna både är blygsamma/modesta och närmast omöjliga att påverka själv. Är du t.ex. ett superduktigt vårdbiträde som älskar ditt jobb så är din så kallade ”uppsida” för lönen nog liten, oavsett hur arbetsmarknaden är reglerad där du lever och verkar.

    Till syvende och sist uppfattar jag att sparkvotsdebatten kokar ner till frågan om du måste spendera/konsumera (i bred bemärkelse, dvs inkl upplevelser av olika slag som kostar pengar) utöver ”lokalt existensminimum” för att leva ett lyckligt liv. Vad skulle hända om ödet sätter dig i en situation där du resten av livet har råd med acceptabelt boende och andra grundläggande levnadsomkostnader, men inget mer – är du dömd till olycka då?

  4. Otroligt bra skrivit! Håller helt med, en del kväver sitt liv med ett extremt sparande…. Hitta en sund balans och lev livet till max!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *